Jag vet inte hur jag ska beskriva detta nyår Vi var bara några få goda vänner som firade Inga som vet dock Jag försökte hålla en bra fasad Men en känsla av menlöshet har sakta krypit på mig Jag orkar inte bry mig eller engagera mig
Jag har inte gett upp hoppet Vi har ganska höga förhoppningar att vi en dag ska stå med vårt pyre i famnen Att han eller hon vill leva i mer än 9 veckor.... Men jag har ändå en tomhet i mig En känsla där jag exempelvis inte vet hur jag ska orka gå till jobbet på måndag Orka le och göra allt som vanligt Jag tror inte jag kommer klara det....
Jag gråter inte, men jag känner mig så ledsen!
Tack Pi och anonym för era kommentarer Jag blir varm av att läsa att två för mig helt främmande människor kan vara så vänliga och förstående.... Tack!
Som om det inte var nog
7 månader sedan
Jag har följt er nu ett tag och blev så ledsen för er skull, tänker på dig! Vi gjorde tvp misslyckade ICIS blev sen spontanat gravida och fick MA i v 9, den där tomheten, känner jag igen. Hur allt förandras och kroppen ekar av tomhet.
SvaraRaderaÖnskar dig ett Gott Nytt år och nu kan bara 2010 bli bättre,
många kramar till dig och ge en till sambon
Vi får hoppas att 2010 blir ett bättre år för oss. Tillåt att känna dig tom, sorgsen och arg för det som hänt er, det är så lätt att bli likgiltig och distanserad och disträ. Känner igen mig väldigt väl i det!
SvaraRaderaNu är det här väldigt färskt i tid och man kan inte forcera sig igenom olika stadier och lura sig själv att vara glad igen. Men försök ändå att ta hand om er och göra saker tillsammans, och gärna sådant som ni i vanliga fall tycker är roligt. Unna er så ofta det går vardagsgodis som att gå på bio, äta god middag eller vad ni brukar gilla att göra.
Hang in there!
När jag läser vad ni har behövt gå igenom ramlar jag två månader bakåt i tiden. Vi gick igenom vårt tredje MA på lika många IVF-försök... Tomheten är enorm och sorgen hanterar alla olika. Tillåt er att sörja, prata mycket med varann och ventilera era känslor så ni inte står ensamma i sorgen. Ni kommer att gå vidare i livet även om det just nu inte känns så. Låt det ta tid, landa i tillvaron och var rädda om varann. Många kramar och tankar från mig till dig och din sambo. //Titti
SvaraRaderaFy vad jag tycker synd om dig men kom ihåg att det är bra att sörja för då är det lättare att gå vidare sen! Hoppas att 2010 blir erat år! Håller tummen att ni snart ska få erat efterlängtade barn:)
SvaraRadera/Hanna
Fy faaaaan :( :(
SvaraRaderaVad ledsen jag blir. Det här är inte rättvist. Det är ju verkligen bara att konstatera att 2009 var ett riktigt jävla pisseår. Fan!
Jag lider med dig och skickar mina varmaste kramar till er båda!
/Joanna