Efterlängtad

Nu vill jag att min mens ska dyka upp så att jag kan sätta igång och bli gravid :)

Självklart, så dum som jag är, så hade jag lite lite hopp om att det kanske kunde ske ett mirakel denna gången och jag skulle bli gravid naturligt. Men självklart blev det negativt på stickan.....hur kunde jag tro något annat.

Så nu bara väntar jag, mensen BORDE dyka upp till helgen. Men min mens lever i och för sig sitt egna liv....

Att inte ha barn....

Jag var på ett kundevent hela helgen och allt konversationerna handlade om var deras barn. Hur mycket de saknade dem, de söta sms´en de fick när de var hemifrån, de första stegen, första orden. ALLT handlade om barn.

I början försökte jag hänga med i konversationerna där jag ställde följdfrågor samtidigt som jag hade mitt största leende till hands. Men efter flera timmars mingel, där jag förstod att jag alltid kommer vara utanför så länge jag inte får ett litet pyre att vilja stanna, så tröttande jag.

Jag tog baren till hjälp och ju mer klockan blev desto längre från barnämnena kom vi.

Så är det hela tiden i samhället, allt handlar om våra små barn. Vilket jag förstår, för det är det finaste som finns. Det är ju därför jag så gärna vill ha ett litet mirakel.

Men utan barn blir man nästa lite utanför tycker jag. Jag fick en utskällningen av min nya granne att jag hade gått med vår hund genom den gemensamma gården (där det för övrigt inte står någon skylt om att man inte får gå med hund) och han hade kissat. Han ville inte att hans barn skulle bli sjuka. Så hädanefter var jag tvungen att ta hissen ner med min hund om jag inte kunde kontrollera honom. Sånt kunde ju inte jag förstå för jag hade ju inga barn, utan bara en usel hund....

Motgift mot barnlängtan...

Att bli gravid var som att ta en spruta med motgift mot den längtan (smärta) som gräver sig djupare in i hjärtat varje dag.

Jag har mått bättre nu, kan tom gå på IKEA utan att smärtan blir outhärdlig. Jag vet att jag kan bli gravid, så därav har jag kunnat slappna av och leva som en "vanlig" människa gör. Tårarna trillar av skratt, tårarna trillar av olycka, handen i bordet av ilska, mumlande ord av irritation, men alla dessa känslor utan att det har med barnlängtan att göra.

Men nu tror jag att motgiftet sakta håller på att sippra ut... Längtan gjorde sig påmind idag. Tankarna har vandrat iväg till de bekanta som ska ha tillökning strax innan sommaren. Hur fina deras magar måste vara nu. Den första sparken kommer snart komma... Blickarna har sakta sökt sig till de oerhört vackra kvinnorna som sitter på fiket med magen i fokus... Jag ska inte ljuga. Jag blir jätte avundsjuk. Men det betyder inte att jag inte unnar dessa människor deras graviditet.

Vi flyttade i helgen. Jag har redan stött på en hel del grannar. Jätte trevliga, med så söta barn. Bland de första frågorna är;

- Har ni barn?
- Nej, svarar jag.
- Bara en liten hund alltså?
- Ja, svarar jag....

Fertilitetsproblem? - Ät dig gravid

Ny forskning visar att kosthållningen är en vanlig orsak till infertilitet. Och enligt gynekolog Bjarne Stigsby finns ett enkelt och mycket effektivt sätt att råda bot på barnlösheten. Man kan helt enkelt äta sig gravid - helt utan någon hormonkur... Nyckeln är att äta mindre sött och kolhydrater. För mycket av de varorna kan nämligen leda till alltför höga insulinhalter i blodet, vilket i sin tur kan påverka äggstockarnas funktion och minskar fertiliteten.
...var sjunde kvinna har så hög insulinnivå att det är den direkta orsaken till att de har problem med att bli gravida, rapporterar han.
...när kvinnorna sedan har levt efter dessa kostråd i ett par månader, kan vi se en markant förändring i deras insulinnivåer. De får då oftast en normal menstruation och ägglossning - vilket därmed banar väg för att de kan bli gravida, sa Bjarne Stigsby.

http://www.alltombarn.se/villhabarn/fertilitetsproblem-at-dig-gravid-1.24714

Sånt här får jag ångest av. Jag är inte överviktig, men jag är ett riktigt "sockermonster". Jag älskar allt sött.... Om jag slutar med detta underbara, himmelska som tar mig till högre höjder allt för ofta...kan jag bli gravid då..... Och detta utan att proppa min lilla kropp full med hormoner, utan att behöva sära på benen för nya människor flera gånger i månaden....

Följdfrågan blir, varför har inte läkarna kollar min insulinnivå?

Jag ska fråga nästa gång. Dessvärre dröjer det några veckor till innan jag får äran att hoppa upp i den läckra stolen.... Om någon ska till läkaren snart, kan ni inte fråga?

Drygt en månad efter MA...

Idag är det drygt en månad sedan jag fick MA. Om det gått som jag hade velat hade jag varit lite rund om magen nu... Men det gjorde det inte.

Jag längtar tills jag får sätta igång med behandling igen. Men det dröjer nog runt två veckor innan mensen kommer. Så jag fortsätta vänta....

Men samtidigt mår jag mycket bättre nu. Bättre än när jag är mitt uppe i behandling. Jag vet inte varför.....men jag tänker inte barnlös varje dag, hjärtat gör inte ont varje dag längre. Jag kan gå på IKEA utan att bli ledsen över att det kryllar av barn, barnvagnar och stora magar. Jag kan t.o.m gå förbi barnavdelningen utan att det känns som en liten del av mitt hjärta går sönder.

Jag tror jag mår bättre nu för att jag faktiskt har kunnat plussa. Nu vet jag att jag faktiskt kan bli gravid. Innan var oron extremt stor över att jag aldrig skulle kunna få det där magiska plusset på stickan....

Blog-award!

Jag har fått en blogaward av Popcorn, tack snälla fina! :)



Med en award följer ansvaret att följande saker uppfylls:
A: Kopiera awarden på er blogg! - KLART!
B: Länka till personen som gett dig awarden! - DONE!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv! - KOMMER NEDAN
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge en award till! - SE NEDAN
E: Länka till deras bloggar! - DET ÄR KLART!
F: Lägg en kommentar i deras blogg om att du gett dom denna award!

7 "intressanta" fakta om mig...
Jag har världens finaste BernerSennen valp hemma :)
Jag är extremt tävlingsinriktad och är därmed en extremt dålig förlorare.
Just nu hatar jag att jobba och skulle helst vilja vara hemmafru ; )
Jag har varit i Australien på två ganska långa rundor, och älskar detta land!
Jag har ganska svårt för att prata om mig själv, men desto lättare för att lyssna på andra.
Jag är usel på att laga mat!
Jag kan inte se en film mer än en gång.

Jag har inte varit i bloggvärlden så länge så följer inte så många bloggar. Men några av de jag följer vill jag skicka vidare denna award till, med en liten motiviering.


Resan till plusset. Joanna, du känns som den mest ödmjuka människa jag har "träffat". Du har det jobbigt men orkar bry dig och stötta andra.
Livet hos oss. Pi, du är en av de första som skrev på min blogg. Du är alltid så positiv, jag skulle ofta vilja ha lite av din positivitet :) Du skrev både när jag gjorde behandlig, när jag plussade, när jag såg hjärtat slå och när jag fick MA. Du är osjälvisk och stöttande, hoppas jag kan göra samma för dig.
PoPCOrn. Jag har inte läst din blogg så länge. Men tycker den är jätte kul och läsa då vi verkar vara så "lika". Båda har PCO, trivs inte på jobbet, älskar ostbågar och har extrem beslutsångest :)
Innan du fanns. Din blogg var den första jag läste inom denna kategori. Jag började läsa din blogg precis innan du plussade. Man blir berörd av din blogg och du har gett styrka!
Vår resa med IVF som sällskap. Du verkar vara en helt underbar tjej. Du skriver och stöttar och du är även den som införlivar hopp, då du äntligen har fått uppleva det finaste mirakel som finns :)

Jag önskar er alla och alla andra som sitter i denna situation all lycka till! Kram på er!

If I fail and I give up...do you think I ever gone get up?

Den här helt främmande människan inspirerade mig. Min sambo visade mig detta klipp och det fick mig att tänka. Jag vill inte ge upp, jag kommer inte ge upp. Ger jag upp så kommer jag aldrig få det jag mest av allt vill ha.... Vi kommer försöka tills vi lyckas. Det kommer kosta oss några liter, blod, svett och tårar....och antagligen lite pengar. Men den finaste dagen man kan tänka sig kommer vi stå med vår bebis i famnen och vara lyckligare än någonsin!

Sometimes in life you fall down and you feel you dont have the strength to get back up. Do you think you have hope? Because I tell you, Im down here, face down and I have no arms and no legs. It should be impossible for me to get back up but its not. I will try one hundred times to get up and if I fail one hundred times. If I fail and I give up...do you think I ever gone get up? No! But if I fail and try again, and again and again.... But I just want you to know its not the end. It matters how you gone finish, and you gone finish strong. And you will find that strength to get back up....