Nu stänger jag ner; ”Drömmen om det mest naturliga”.
Jag trodde aldrig jag skulle behöva skriva det jag nu kommer att skriva. Om mitt hjärta blödde innan så är det sönder nu. Mitt hjärta gick i tusen bitar och kanske att jag har styrkan att plocka upp bitarna i framtiden, men inte nu.
Min sambo lämnade mig för två veckor sedan. Drygt en vecka efter vårt 3dje IVF försök. Det kom som ett slag i magen, jag tappade andan…. Jag hade ingen aning om att det ens var dåligt.
Jag älskade honom så mycket, jag trodde vi var så lyckliga. Jag förstår fortfarande ingenting och kan inte alls förstå hur jag inte kunde se några tecken. Jag har analyserat, funderat och tänkt. Vad hände, när hände det? Fanns det tecken, men jag inte ville se dem? Men svaret är samma varje gång, det fanns inga tecken, jag såg inget. En dag vaknade bara mr.. H upp och hade inga känslor kvar för mig.
Mitt liv började gunga en söndag, då han sa att han tyckte vi tappat gnistan. Att det blivit för mkt barnsnack och hundsnack. Att vi glidit ifrån varandra. Men han gjorde inte slut. Han älskade fortfarande mig sa han, han ville jobba på det. Två dagar senare, på tisdagkvällen kom orden som fick mitt liv att vändas upp och ner, som fick mig att tappa andan, som fick tårarna att aldrig vilja sluta rinna, som slog sönder mitt hjärta. Han hade inga känslor kvar, han ville inte mera……
Jag åkte hem till mina föräldrar på onsdagen, jag har aldrig gråtit så mycket. Jag hade inte bara förlorat han som jag trodde var mannen i mitt liv, han jag skulle leva med resten av mitt liv, jag hade även förlorat min bästa vän, det finaste i mitt liv.
På söndagen kom jag tillbaka och då delade vi upp sakerna, skrev över kontraktet på mig och han flyttade ut. Fyra år avslutades på fyra dagar…..min sorg är total.
Jag vet hur det är att länga efter ett barn och jag vet att ni alla kommer kämpa så länge ni orkar. Men glöm inte varandra. Jag hade hellre levt barnlös men med min fina H, än utan honom. Men nu hade jag ingen chans att förklara det, att ta det lite lugnt med min längtan efter ett barn tillsammans med honom.
Jag vill fortfarande ha en familj en dag. Men det är inte barn jag sörjer nu. Jag ville inte ha barn för sakens skull. Jag ville ha barn tillsammans med H. Nu kommer jag aldrig få det. Kanske att jag en dag träffar en annan man som stjäl mitt hjärta….. Men just nu känns den dagen långt borta.
Jag önskar er alla lycka till!
Kram
Som om det inte var nog
1 år sedan
Nej, usch vad tråkigt!! Jag kan inte förstå hur det känns men det måste vara mycket värre än att vara barnlös. Har inga ord som kan trösta, men jag lider med dig och hoppas att tiden kommer läka såren. Många kramar!
SvaraRaderaFörfärligt. Han kanske inte pallade trycket? Fruktansvärt ledsamt för dig. Jag hoppas du hittar ny kraft och orkar tillbaka till livet. Ta hand om dig själv.
SvaraRaderaMen herregud vilken chock! Snacka om överrumplande - så fort ett avslut på ert förhållande? Men gud så oerhört lessamt efter så många år tillsammans!! Massa varma kramar!! ♥
SvaraRaderaFinns det något vi kan göra för dig?
Jag är så ledsen för din skull! Vet inte vad jag kan säga mer än det.
SvaraRaderaStor värmande kram!
Fy vad tråkigt! Det finns inga ord som kan trösta. Kramar i massor
SvaraRaderaÅh vad ledsen jag blir när jag läser detta inlägg. Vilket snabbt slut efter så många år, förstår verkligen att ditt hjärta är krossat. Önskar att det vore någonting jag kunde säga eller göra, men jag skickar massor av kramar över nätet.
SvaraRaderaÅh herregud ! Det bara knöt sig i magen på mig när jag läste ditt inlägg ! Så fruktansvärt, när det bara kom sådär helt plötsligt! Jag är verkligen ledsen för din skull, och hoppas på att du kan göra en helvändning i ditt liv nu och finna lyckan igen ! Förstår att barn inte är prioritet nr 1 nu längre! Kommer sakna din blogg och önskar dig all lycka !!
SvaraRaderaKram M
Hej!
SvaraRaderaInte för att det är nån tröst men samma sak hände mig/oss.
Vi gjorde vårt andra försök och misslyckades, hade stått i kö för adoption, gifta sen fem år och hela alltet och jag skulle som du skriver hellre varit barnlös än utan honom. Det man förlorar är fruktansvärt, blir som att den stora drömmen krossas och man förlorar ens bäste vän.
Nu har det gått ett halvår och vi är numera riktigt bra vänner, fast jag saknar oss också...
Ta vara på dig och jag tänker på dig!
Kramar
Ditt inlägg slog till som en knytnäve i magen på mig. Jag lider så mycket med dig. Känner igen mig i dina känslor! För tio år sedan sa min dåvarande sambo, som jag också varit förlovad med i nio år, att han trodde att han inte älskade mig längre, ingen förklaring fick jag.
SvaraRaderaJag åkte till mina föräldrar, precis som du, och grät järnet. Eftersom min sambo vägrade flytta ut ur vårt nybyggda hus så fick jag bo hos mina föräldrar i tre månader tills jag hade råd att skaffa en egen lägenhet. Pengar var inblandade i det här uppbrottet och jag gick med minus ur ur affären, bara för att slippa ha något mer med honom att göra (vid den här tidpunkten, 6 veckor efter han sagt de fasansfulla orden, så hade jag börjat bli arg..och det var en befriande känsla).
Jag mådde fruktansvärt dåligt, och jag kan bara föreställa mig hur det är för dig nu. Sänder kramar över internet! Jag ber dig att försöka ta hand om dig, även om du säkert har hamnat i ett vacuum. Jag själv kommer knappt ihåg den där perioden direkt efteråt och jag gick ner sju kilo på lika många veckor. Försök att inte hamna där, kläng dig fast på släkt och vänner och låt dem ta hand om dig.
Jag vet att situationen säkert är annorlunda för dig och att du nu inte vill annat än att få tillbaka din sambo (självklart!), men jag vill ändå berätta hur jag kände i efterhand om det som hände mig. När jag kommit över värsta sorgen insåg jag att jag var tacksam över att vårt uppbrott hände när det hände, för tänk om vi hade hunnit skaffa barn och något hände under den tiden, att barnet blev sjukt eller liknande, då hade han säkert inte orkat stå kvar vid min sida då heller. DET hade varit en verklig katastrof!
Min historia slutade lyckligt och jag är sedan tio år tillsammans med min själsfrände, en person som aldrig skulle lämna mig på det där sättet som mitt ex gjorde. Även om vi skulle gå skilda vägar någon gång så skulle det gå helt annorlunda till, han är en mycket mer mogen man som tar ansvar för sitt agerande. Vi har tyvärr varit ofrivilligt barnlösa större delen av tiden vi varit tillsammans, och visst har det varit slitigt, men än så länge står vi bi varandra.
Jag är övertygad om att det finns en person där ute för dig! Kanske är det den person som just nu lämnat dig, kanske är det en helt ny person som ska komma in i ditt liv.
Förstår om du vill lämna bloggen, men vill bara säga att jag kommer att sakna dig, och du kommer att finnas i mina tankar för lång tid framöver. Jag önskar dig all lycka till och ber om ursäkt för en extremt lång kommentar, men det som hänt dig berör verkligen mitt hjärta. Kram!
:( Vet inte vad jag ska skriva. Fick en enorm klump i magen...jag är SÅ ledsen för din skull. Jag förstår inte, varför ska livet vara så orättvist? Varför ska vissa behöva gå igenom helvete efter helvete. Kan inte föreställa mig din sorg just nu, det går inte ihop för mig. Önskar det fanns något jag kunde göra för dig.
SvaraRaderaHoppas du har massor med vänner och familj omkring dig som kan hjälpa dig att ta dig igenom det här och komma tillbaka och orka leva.
Kommer verkligen att sakna dig här på bloggen, men inte hade jag orkat blogga efter nåt sånt här. Så jag förstår dig till 200% procent.
Ta hand om dig.
Skickar mina allra varmaste kramar till dig!!!!
Stora kramar till dig!
SvaraRaderaInga ord finns.
SvaraRaderaTänker på dig och hoppas du hittar ut ur det du befinner dig i nu. Att lyckan möter dig på vägen.
KRAM
Jag vet att det jag kommer att skriva nu inte är till någon tröst just nu men kanske kan du plocka fram mina ord längre fram och se hoppfullt på framtiden igen.
SvaraRaderaJag levde med en man som jag trodde var mannen i mitt liv. Vi gick igenom två missfall och höll på att planera vårt bröllop när han lämnade mig. Jag var förkrossad och kände att jag inte ens fick chansen att hjälpa vår relation eftersom han tog alla besluten ensam i sitt huvud. Jag blev inte ens inviterad att delta utan han tvekade och undrade i sin ensamhet i hemlighet och han sa hela tiden till mig att det var det här med mig han ville. Jag blev grundlurad! Jag blev arg och fick inga svar. Med tiden läkte såren allt mer och idag lever jag med en ny man och vi har en dotter tillsammans efter IVF och försöker nu skaffa ett syskon. Jag kan uppriktigt säga att jag vill skriva ett tack-brev till mitt ex och säga "Tack för att du lämnade mig för jag hade aldrig fått uppleva det jag upplever idag om du hade stannat kvar och om vi hade fått barn ihop" Idag är jag glad att allting blev som det blev för jag har faktiskt träffat min soulmate! Låter klyschigt jag vet men vi måste ha känt varandra i många fler liv än detta. Så nattsvart mörker kan omvandlas till himlen! Men jag vet att det är svårt att lyssna på nu. Jag vet av hela mitt hjärta hur svårt det är att mista den man tror man ska leva med. Jag hoppas att du liksom jag kan finna din soulmate och kanske blir det du som skriver ett tack-brev till ditt ex i framtiden - jag håller tummarna för att det blir så!!!! Massa varma styrkekramar Jenny
Ursäkta franskan men din sk "man" var en riktig kuksugare, en feg bedragare. Han borde skämmas för sitt fula beteende.
SvaraRaderaJag tycker synd om både dig och hans nya tjej. Man kan säga att han bedrog er båda för jag kan inte tänka mig att hon visste om att han gick med på ett tredje IVF-försök med dig.
När du kommer ur chockfasen och inser att det inte var dig det var fel på kommer du inte att tycka att han var så "fin". Tur att du har släkt som stöttar dig.
Ge inte upp hoppet om man och barn. Torka tårarna, sminka upp dig och gå ut med kompisarna och sök upp en ny men redig man. Det ska inte vara så svårt. Kram på dig, gumsan.
Rebecka
Oj, hjälp, skickar över en massa kramar och hoppas att du inser att det var för det rätta. Man gör ju ofta det. Även om det känns så långt ifrån det som det bara kan just efteråt. Massa kramar
SvaraRadera