Dagarna går, och ibland känns det faktiskt lite bättre. Men jag kan fortfarande börja gråta när som..... Det gör fortfarande ont i mig och känslan av ensamhet har satt sina klor i mig.
Jag vill bli stark igen och känna att jag klarar detta. Framförallt vill jag få bort smärtan som då och då utan förvarning borrar sig in i mitt hjärta och får tårarna att rinna....
Jag vet inte vad det är som gör så ont. Jag tänker inte så mycket på vårt misslyckade försök längre.... Men när som på dagen kan jag bli ledsen och då känner jag mig ensammare än någonsin.... och det gör så mycket ondare då....
Idag åker jag till sälen.... och jag som hade såna problem med hur jag skulle göra om jag var gravid.... Det hade varit ett lyxproblem.....
Som om det inte var nog
6 månader sedan
Skönt att du mår bättre!
SvaraRaderaLilla vän (fast jag inte känner dig)... Jag känner med dig så!
SvaraRaderaJag känner inte till anledningen till varför det är svårt för er att bli gravida och jag ska erkänna att jag inte alls är insatt i IVF... Men jag undrar ändå inte om det kan vara skönt att jobba på en plan B snart? Bara att veta att om si och så många månader gör vi så här eller så där?
Jag vet bara hur det är för mig... Att jag mår bättre när jag planerar framåt... Men som sagt, ni vet ju bäst själva vad som är bra för er och jag vill absolut inte vara någon bessewisser...
Ha det så kul i Sälen ändå? Kramar!
Trots att man är två om att gå igenom det här IVF och trots att man har människor omkring sig som stöttar så känner man sig ibland som världens ensammaste människa.
SvaraRaderaIbland blir man också ledsen för ingenting och inte alls på humör. Man vill helst dra täcket över huvudet och vakna upp med gravidmage.
IVF-resorna är en riktig berg-ochdalbana.
Ibland kittlar det i magen av spänning och ibland spyr man rakt ut - ibland skriker man i sin medpassagerares öra.
Jag är övertygad om att ni kommer lyckas en dag. Har ni pratat med kliniken om varför det inte riktigt vill sig?
Kram! ♥
Hur går det? Hur mår du?
SvaraRaderaTänker på dig!
Kram
Jag undrar också hur du mår, och vad du gör! Kan du inte skriva igen, så vi får veta. Kram!
SvaraRadera