Nu tänkte vi lägga barnverkstaden på hyllan ett tag. Dra oss tillbaka och slicka såren, läka....
En klok mamma sa till mig; "när kroppen går sönder av all smärta, har man någon kropp kvar till längtan då? Har man någon kropp kvar till det man redan har, det man inte vill mista....."
En helt ny värld kommer öppna sig för oss nu, med privata försök. Kostnader och ännu mera press. Men innan dess vill jag läka.....
Min hjärta skriker av längtan efter ett barn. Egentligen vill jag sätta igång med ett nytt försök imorgon.
Men jag måste hitta mig själv igen. För numera, när andra lyckas, handlar det inte om deras lycka. Utan om min olycka över att misslyckas.
Ta mig inte fel alla ni underbara som läser denna blogg och vars bloggar jag följer. Jag missunar inte någon annan deras graviditet. Men istället för att glädjas åt er, gråter jag över mitt eget misslyckande..... Jag vill inte vara sådan, jag vet inte när jag blev sådan. När allt började kretsa bara kring mig... Men därav måste jag vila, hitta mig själv igen....
Jag vill inte vakna upp en dag och undra vart mitt liv tog vägen... Att de senaste åren bara har handlat om nedräkning till behandlingens början, klockslag att ta sprutor, väntan, mensen, tårar....
Ta mig inte fel, jag vill ha barn. Jag kommer göra allt som krävs för att en dag ha ett mirakel i magen. Jag vet att det kommer gå, det kommer bara ta längre tid än vi trodde. Men däremellan måste jag lära mig att leva mitt liv.
Nu ska jag läka min kropp och njuta av allt det fina jag har runt omkring mig.
Tusen tack alla ni som har hejat på mig och funnits där när jag misslyckats, ni är guld värda!
Som om det inte var nog
1 år sedan
Bra tankar och jag förstår hur du menar. Vi tog en paus från allt försökande efter andra försöket och det är nu underbart att bara leva. Inte tänka på det och leva i en värld av hopp som krossas upprepade gånger. Man behöver det för att läka för att om man vill orka gå vidare.
SvaraRaderaHar nu haft paus i ett halvår och jag är en ny människa, som lever igen. Missförstå mig rätt jag vill ha barn och längtar fruktansvärt, men man måste leva också.
Lycka till med läkandet och många värmande kramar!
Linda (som följt dig från villhabarn och hetat anonym här)
Det är nog rätt tänkt av dig. Man måste vara med av hela sin kropp och själv i det här, annars blir det för jobbigt. Satsa på dig själv, skäm bort dig med någon extra gång hos frisören, att gå och fika på stan och kanske göra en ansiktsbehandling. Att du mår bra är det bästa du kan ge ditt framtida barn.
SvaraRaderaÖnskar dig så mycket lycka till!
Det är klokt tänkt. Kroppen kan inte fungera om själen inte mår bra. Jag hoppas att du kan hitta dig själv igen, och sedan med nya krafter börjar ett nytt försök när ni känner er redo för det.
SvaraRaderaStora kramar till dig och ta hand om dig!