Jag är mitt uppe i sprutorna, ska på första VUL på fredag, då antar jag att jag får reda på ett preliminärt äggplocksdatum. Kommer inte ihåg hur länge jag brukar spruta. Jag är lite nojig över att det kommer bli redan nästa vecka. Nästa vecka har vi konferens onsdag och torsdag, 50mil bort.
Jag vet inte vad jag ska komma upp med för lögn, om det skulle bli äggplock någon av dessa dagar. Eller om de bara planerar in en tid för VUL onsdag eller torsdag nästa vecka. Jag vet inte om jag ska komma upp med en lögn eller om jag ska säga sanningen. Han, min chef, vet inte om något alls, bara att vi fått MA, men inte att vi haft några problem...
Jag har inte det minsta förtroendet för min chef, och det skulle inte förvåna mig ifall han sa att jag måste gå på konferensen ändå, och att jag får strunta i behandlingen. Speciellt om det bara blir VUL.... Eller låta mig hoppa denna konferens, men läxa upp mig med att det är dåligt att jag missar denna. Vad skulle ni gjort? Har ni berättat för er chef?
Som om det inte var nog
7 månader sedan
Usch vad jobbigt. Jag gick och gruvade mig länge angående huruvida jag skulle berätta eller inte. Jättejobbigt. Men jag insåg att det skulle aldrig funka att ljuga mig igenom detta, då vi är ett gäng som sitter tillsammans i ett rum. Jag skulle få alldeles för många frågor, och att ljuga då skulle jag inte klara.
SvaraRaderaSå jag berättade för min chef och hon hade full förståelse. Hon förstod även att detta inte är något jag vill prata om på vår arbetsplats, så hon kommer att hjälpa mig att täcka upp när jag är borta. Detta känns som en otrolig lättnad!
Jag hoppas verkligen att din chef reagerar bra, om du väljer att berätta.
Kram!
Jag har valt att INTE berätta för chefen. Kommer inte att göra det heller. Han skulle aldrig förstå. Aldrig. Kanske lättare om din chef är en hon?
SvaraRaderaOch det kan ju vara skönt att berätta också för man kan få stöd och lättare vara ledig. Men det måste vara rätt person då! Själv får jag ljuga mig genom världen. Jobbigt som fan, men bättre än alternativet att berätta. Så känner jag i alla fall nu...
Kram
Rent spontant, hade jag trott att jag skulle säga att du ska berätta. Men när jag sedan läser att du inte har något förtroende för chefen, tycker jag att det är självklart att du inte ska berätta.
SvaraRaderaChefen har helt enkelt inte med det att göra.
Hitta på något om det är hållbart.
Hejar på dig!
Ta ut dina sjukdagar har väll 8 st? så täcker det VUL, ÄP och ET.
SvaraRaderaJag är chef och hade faktiskt uppskattat att veta, förklarar du hela situationen att MA var efter IVF tror jag han förstår.
Jag hade annars tagit utskällning för att missat konferensen, det är viktigare än ditt jobb i slutändan.
Lycka till!
Samma känsla som Arne när jag började läsa - klart du ska berätta - sanningen brukar vara enklast - men det är klart, det vore enklare om du hade förtroende för din chef.
SvaraRaderaJag var tyst de första 3,5 åren, nu berättar jag, det är inget jag delar med alla, men vid behov och när det känns rätt så talar jag om vad vi går igenom.
Nästan alltid postivit.
Lycka till!
Jag har berättat för chefen. Tyckte det känns bäst. Sen har jag bytt chef så även den nya chefen vet. Ibland kan det bli jobbigt, speciellt när de frågar hur det har gått (fast det har bara hänt en gång). Men annars går det ganska smärtfritt...
SvaraRaderaHoppas du kommer på hur du vill göra.
KRAM
Jag funderar på samma sak. När vi väl drar igång med IVF (inskrivningssamtal i början av mars) kommer jag nog berätta för min chef. Gör det som känns bäst för dig.
SvaraRadera