Ruvare

Idag är jag åter ruvare. Ett fint litet pyre fördes in i mig. Nu håller vi tummarna så hårt för att detta lilla pyre vill stanna.

Att jag fick sätta tillbaka ett embryo idag är det viktigaste! Vi fick 13 ägg, åtta av dessa var tillräckligt mogna för att befruktas. Tre av dessa befruktades. Ett delades perfekt och sattes in idag. De andra två hade inte delat sig som de skulle, så de var inte frysningsbara ännu. Men de skulle fortsätta odla dem till måndag, så kanske....

Men som sagt, det blir bara ett extra plus. Det viktigaste för oss var att vi fick en chans nu.

Den här gången har allting varit mycket lättare/lugnare/mindre oroligt.... Vet inte vad det beror på riktigt....

Kan bero på att vi plussat och därmed faktiskt vet att vi KAN bli gravida... Innan handlade mycket av oron om att vi kanske inte kunde bli gravida. Men nu vet vi att det går.....

Testdag den 16de mars, håll tummarna lite extra för oss nu :)

Äggplock

Igår var det äggplock. Då kom jag ihåg varför jag tidigare fasat så mycket för den dagen. Så mycket smärta. När jag kom hem kändes det som jag hade gått 18 ronder mot någon mycket bättre än mig. Jag kände mig blåslagen, mörbultad, helt borta. Jag kunde knappt röra mig.

13 ägg blev det. Tycker det är svårt att avgöra om det är ett bra resultat. Det vet jag först när jag får reda på om någon/några blivit befruktade. Om inga befruktas är det ju ett helt uselt resultat. Men jag tror på att det finns något litet guldägg bland dessa 13.

Första gången fick vi ett ägg. Då var vi riktigt nervösa.
Andra gången fick vi ut sex ägg. Då slappnade vi helt av. Om vi kunde få ett ägg att befruktas kan det ju inte vara några problem med sex stycken tänkte vi. Endast ett av dessa sex, var tillräckligt bra för att befruktas. Så man vet aldrig.... Men som sagt vi är hoppfulla : )

Jag är ledig idag också. Egentligen skulle jag kunna jobba. Men då alla är på denna säljdagen och alla tror att jag är sjuk, så passar jag på att vara hemma och ta det lugnt. Det kommer bli så mycket frågor annars. Men jag har så svårt för att slappna av. Har så svårt att vara ledig när jag vet att alla andra jobbar och jag ändå är tillräckligt pigg för att kunna jobba. Men idag ska jag försöka, jag ska krypa ner i sängen igen och sätta på lite criminal mind avsnitt och bara slappna av..... Ska försöka...

Nervöst...

Jag var på ultraljud idag. Den största blåsan var var över 20 (är det mm?) Det hade inte kommit så många blåsor. Hade bara 4 på ena sidan och 5 på andra. Får hoppas att det är ägg i dem alla och att jag inte ägglossar innan. Läkaren sa att det tyvärr finns en risk för det, även om den är liten. Speciellt då min största blåsa var så stor. Men nu hoppas jag att jag inte ägglossar innan, att allt går bra. Äggplock är planerat på onsdag, om allt går som det ska...

Så snälla håll tummarna för att det går bra nu, att jag får ut många fina ägg. Eller åtminstonde ett fint ägg som vill stanna där inne länge, länge.....

Jag berättade för chefen idag också. Han tog det bra. Men jag grät efteråt. Jag kände mig så utanför, så annorlunda och så krånglig....

Han var helt okey med att jag inte kom på onsdagen, jag kunde även ta ledigt på torsdagen om jag ville. Jag sa själv att jag kunde komma på torsdagen. Han sa att han inte kunde göra bedömningen, för han vet inte hur jag mår dagen efter. Men jag ska tänka på att det är "rock'roll" på kontoret, så det kommer vara livat. Han skulle inte berätta vidare, han skulle säga att jag var sjuk. Men då är det ju konstigt om du kommer pigg på torsdagen, fortsatte han. Sen hörde ju faktiskt onsdagen och torsdagen ihop. Onsdagen skulle ju vara en del förberedande inför torsdagen... Ja ja, jag skulle tänka efter och göra som jag ville. Jag kunde ju även jobba från stockholms kontoret. Men då det är en stor "sälj-dag" vi har så kanske det blir lite ensamt för mig själv på det kontoret.....

Det var därför tårarna kom, för att det ibland känns som ett handikapp. Jag skulle vilken dag som skita i jobbet för att göra allt för att få barn. Men jag kände mig så utanför, så annorlunda och så besvärlig....

Lycklig....eller olycklig.....

Min kropp och jag kommer inte speciellt bra överens. Jag var på VUL idag och det hade inte hänt så jätte mycket. De fick ta ett nytt blodprov på mig så får jag veta senare idag om jag ska höja dosen eller inte och så ska jag på återbesök på måndag igen. Börjar bli ganska trött på att pendla mellan stockolm och uppsala...och börjag bli trött på min kropp som är så annorlunda....

Jag har varit lycklig de senaste dagarna. Verkligen känt mig lycklig. Jag känner mig nöjd med vad jag har nu och hoppfull inför framtiden.

Jag är nöjd med vår underbara lilla BernerSennen valp vi har som gör mig glad flera gånger varje dag.
Jag älskar vår nya lägenhet, som vi flyttade in i för några veckor sedan.
Jag har en helt underbar sambo som jag älskar över allt annat.
Jag är hoppfull inför framtiden och att en dag stå med ett mirakel i famnen.

Men bredvid denna lycka känner jag mig så okvinnlig. Jag pratade med en kompis som har två barn redan. Hon har precis fått missfall, precis i början. Hon ville inte ha något mer barn nu ändå.

Att prata med henne fick mig att börja tänka på hur annorlunda jag är. De flesta människor kan få barn helt naturligt, det bara händer. När de vill det och när de inte vill det. För mig händer det aldrig...

Jag fick ett mess från min sambo häromdagen där det stod att jag var det bästa som någonsin hänt honom. Jag blev jätte glad, men tillsammans med den glädjen jag kände tänkte jag: "hur kan jag vara det...."

Jag är bara hälften kvinna, hur kan jag vara det bästa som hänt honom? Kommer han verkligen orka fortsätta så här hur länge som helst? Han kan få en ny tjej utan problem. Varför skulle han vilja stanna hos mig.... Jag har extra humörsvängningar, inte bara när man har mens som andra normalt har, utan när jag tar alla dessa sprutor flera gången om dagen. Jag flippar ut och gråter liter varje gång mensen kommer. Flera gången därimellan går hjärtat sönder lite till när jag påminns om hur mycket jag vill ha ett litet mirakel, men det inte går...

Avbryta......pust....

Tack för era fina kommentarer, jag vet inte hur jag ska göra ännu. Den enda lögnen jag kan komma på är helt enkelt att jag "blir sjuk". Men jag är ju så sjuuuukt dålig på att ljuga. Så jag vet att jag bara kommer ligga hemma med ångest för att jag ljugit. Kolla vilket fin människa jag är : )

Jag tänker iallafall vänta med att ta beslut om huruvida jag ska säga sanningen eller ljuga till efter undersökningen imorgon. Just nu är jag ändå nojig över att vi ska behöva avbryta detta försök. Igår kväll fick jag lite lite mens, eller rosa på pappret när jag torkade mig. Fick även det i eftermiddags. Känns inte som att det kan betyda något bra. Men men, orkar inte oroa mig, det kommer jag få göra så mycket ändå om vi inte behöver avbryta. Jag får ta mötet som det kommer imorgon, måste vi avbryta tänker jag fylla mig med alkohol på kvällen och tycka synd om mig då.....

Berätta för chefen?

Jag är mitt uppe i sprutorna, ska på första VUL på fredag, då antar jag att jag får reda på ett preliminärt äggplocksdatum. Kommer inte ihåg hur länge jag brukar spruta. Jag är lite nojig över att det kommer bli redan nästa vecka. Nästa vecka har vi konferens onsdag och torsdag, 50mil bort.

Jag vet inte vad jag ska komma upp med för lögn, om det skulle bli äggplock någon av dessa dagar. Eller om de bara planerar in en tid för VUL onsdag eller torsdag nästa vecka. Jag vet inte om jag ska komma upp med en lögn eller om jag ska säga sanningen. Han, min chef, vet inte om något alls, bara att vi fått MA, men inte att vi haft några problem...

Jag har inte det minsta förtroendet för min chef, och det skulle inte förvåna mig ifall han sa att jag måste gå på konferensen ändå, och att jag får strunta i behandlingen. Speciellt om det bara blir VUL.... Eller låta mig hoppa denna konferens, men läxa upp mig med att det är dåligt att jag missar denna. Vad skulle ni gjort? Har ni berättat för er chef?

Äntligen! :)

Mensen är här! :) Har nog aldrig tidigare blivit så glad för att få den. Ett stort leende spred sig över mina läppar.....

Imorgon börjar jag med sprutorna. Ska bli så spännande, då jag ska använda helt andra mediciner denna gången. Jag har innan bara använt Puregon. Men nu ska jag använda Gonol F och Menopur. Så det är ingen spruta jag kan ta på en toalett i en sunkig bar längre... Här ska blandas ordentligt och ärligt talat är jag SKIT nervös. Jag kommer inte alls ihåg allt hon visade mig när jag var där för snart en månad sedan...

Men jag hoppas det gör susen med fler mogna fina ägg. Men visst är jag även lite nervös över att det inte alls ska passa mig. Puregon har inte gett många ägg alls för mig. Men däremot har jag alltid fått ett ägg befruktat och återfört. Det är ju kvaliten och inte kvantitetn som räknas....

Men jag håller tummarna denna gången. Jag vill bli så där gravidlycklig igen :)

Efterlängtad

Nu vill jag att min mens ska dyka upp så att jag kan sätta igång och bli gravid :)

Självklart, så dum som jag är, så hade jag lite lite hopp om att det kanske kunde ske ett mirakel denna gången och jag skulle bli gravid naturligt. Men självklart blev det negativt på stickan.....hur kunde jag tro något annat.

Så nu bara väntar jag, mensen BORDE dyka upp till helgen. Men min mens lever i och för sig sitt egna liv....

Att inte ha barn....

Jag var på ett kundevent hela helgen och allt konversationerna handlade om var deras barn. Hur mycket de saknade dem, de söta sms´en de fick när de var hemifrån, de första stegen, första orden. ALLT handlade om barn.

I början försökte jag hänga med i konversationerna där jag ställde följdfrågor samtidigt som jag hade mitt största leende till hands. Men efter flera timmars mingel, där jag förstod att jag alltid kommer vara utanför så länge jag inte får ett litet pyre att vilja stanna, så tröttande jag.

Jag tog baren till hjälp och ju mer klockan blev desto längre från barnämnena kom vi.

Så är det hela tiden i samhället, allt handlar om våra små barn. Vilket jag förstår, för det är det finaste som finns. Det är ju därför jag så gärna vill ha ett litet mirakel.

Men utan barn blir man nästa lite utanför tycker jag. Jag fick en utskällningen av min nya granne att jag hade gått med vår hund genom den gemensamma gården (där det för övrigt inte står någon skylt om att man inte får gå med hund) och han hade kissat. Han ville inte att hans barn skulle bli sjuka. Så hädanefter var jag tvungen att ta hissen ner med min hund om jag inte kunde kontrollera honom. Sånt kunde ju inte jag förstå för jag hade ju inga barn, utan bara en usel hund....

Motgift mot barnlängtan...

Att bli gravid var som att ta en spruta med motgift mot den längtan (smärta) som gräver sig djupare in i hjärtat varje dag.

Jag har mått bättre nu, kan tom gå på IKEA utan att smärtan blir outhärdlig. Jag vet att jag kan bli gravid, så därav har jag kunnat slappna av och leva som en "vanlig" människa gör. Tårarna trillar av skratt, tårarna trillar av olycka, handen i bordet av ilska, mumlande ord av irritation, men alla dessa känslor utan att det har med barnlängtan att göra.

Men nu tror jag att motgiftet sakta håller på att sippra ut... Längtan gjorde sig påmind idag. Tankarna har vandrat iväg till de bekanta som ska ha tillökning strax innan sommaren. Hur fina deras magar måste vara nu. Den första sparken kommer snart komma... Blickarna har sakta sökt sig till de oerhört vackra kvinnorna som sitter på fiket med magen i fokus... Jag ska inte ljuga. Jag blir jätte avundsjuk. Men det betyder inte att jag inte unnar dessa människor deras graviditet.

Vi flyttade i helgen. Jag har redan stött på en hel del grannar. Jätte trevliga, med så söta barn. Bland de första frågorna är;

- Har ni barn?
- Nej, svarar jag.
- Bara en liten hund alltså?
- Ja, svarar jag....

Fertilitetsproblem? - Ät dig gravid

Ny forskning visar att kosthållningen är en vanlig orsak till infertilitet. Och enligt gynekolog Bjarne Stigsby finns ett enkelt och mycket effektivt sätt att råda bot på barnlösheten. Man kan helt enkelt äta sig gravid - helt utan någon hormonkur... Nyckeln är att äta mindre sött och kolhydrater. För mycket av de varorna kan nämligen leda till alltför höga insulinhalter i blodet, vilket i sin tur kan påverka äggstockarnas funktion och minskar fertiliteten.
...var sjunde kvinna har så hög insulinnivå att det är den direkta orsaken till att de har problem med att bli gravida, rapporterar han.
...när kvinnorna sedan har levt efter dessa kostråd i ett par månader, kan vi se en markant förändring i deras insulinnivåer. De får då oftast en normal menstruation och ägglossning - vilket därmed banar väg för att de kan bli gravida, sa Bjarne Stigsby.

http://www.alltombarn.se/villhabarn/fertilitetsproblem-at-dig-gravid-1.24714

Sånt här får jag ångest av. Jag är inte överviktig, men jag är ett riktigt "sockermonster". Jag älskar allt sött.... Om jag slutar med detta underbara, himmelska som tar mig till högre höjder allt för ofta...kan jag bli gravid då..... Och detta utan att proppa min lilla kropp full med hormoner, utan att behöva sära på benen för nya människor flera gånger i månaden....

Följdfrågan blir, varför har inte läkarna kollar min insulinnivå?

Jag ska fråga nästa gång. Dessvärre dröjer det några veckor till innan jag får äran att hoppa upp i den läckra stolen.... Om någon ska till läkaren snart, kan ni inte fråga?

Drygt en månad efter MA...

Idag är det drygt en månad sedan jag fick MA. Om det gått som jag hade velat hade jag varit lite rund om magen nu... Men det gjorde det inte.

Jag längtar tills jag får sätta igång med behandling igen. Men det dröjer nog runt två veckor innan mensen kommer. Så jag fortsätta vänta....

Men samtidigt mår jag mycket bättre nu. Bättre än när jag är mitt uppe i behandling. Jag vet inte varför.....men jag tänker inte barnlös varje dag, hjärtat gör inte ont varje dag längre. Jag kan gå på IKEA utan att bli ledsen över att det kryllar av barn, barnvagnar och stora magar. Jag kan t.o.m gå förbi barnavdelningen utan att det känns som en liten del av mitt hjärta går sönder.

Jag tror jag mår bättre nu för att jag faktiskt har kunnat plussa. Nu vet jag att jag faktiskt kan bli gravid. Innan var oron extremt stor över att jag aldrig skulle kunna få det där magiska plusset på stickan....

Blog-award!

Jag har fått en blogaward av Popcorn, tack snälla fina! :)



Med en award följer ansvaret att följande saker uppfylls:
A: Kopiera awarden på er blogg! - KLART!
B: Länka till personen som gett dig awarden! - DONE!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv! - KOMMER NEDAN
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge en award till! - SE NEDAN
E: Länka till deras bloggar! - DET ÄR KLART!
F: Lägg en kommentar i deras blogg om att du gett dom denna award!

7 "intressanta" fakta om mig...
Jag har världens finaste BernerSennen valp hemma :)
Jag är extremt tävlingsinriktad och är därmed en extremt dålig förlorare.
Just nu hatar jag att jobba och skulle helst vilja vara hemmafru ; )
Jag har varit i Australien på två ganska långa rundor, och älskar detta land!
Jag har ganska svårt för att prata om mig själv, men desto lättare för att lyssna på andra.
Jag är usel på att laga mat!
Jag kan inte se en film mer än en gång.

Jag har inte varit i bloggvärlden så länge så följer inte så många bloggar. Men några av de jag följer vill jag skicka vidare denna award till, med en liten motiviering.


Resan till plusset. Joanna, du känns som den mest ödmjuka människa jag har "träffat". Du har det jobbigt men orkar bry dig och stötta andra.
Livet hos oss. Pi, du är en av de första som skrev på min blogg. Du är alltid så positiv, jag skulle ofta vilja ha lite av din positivitet :) Du skrev både när jag gjorde behandlig, när jag plussade, när jag såg hjärtat slå och när jag fick MA. Du är osjälvisk och stöttande, hoppas jag kan göra samma för dig.
PoPCOrn. Jag har inte läst din blogg så länge. Men tycker den är jätte kul och läsa då vi verkar vara så "lika". Båda har PCO, trivs inte på jobbet, älskar ostbågar och har extrem beslutsångest :)
Innan du fanns. Din blogg var den första jag läste inom denna kategori. Jag började läsa din blogg precis innan du plussade. Man blir berörd av din blogg och du har gett styrka!
Vår resa med IVF som sällskap. Du verkar vara en helt underbar tjej. Du skriver och stöttar och du är även den som införlivar hopp, då du äntligen har fått uppleva det finaste mirakel som finns :)

Jag önskar er alla och alla andra som sitter i denna situation all lycka till! Kram på er!