Jag vill inte gå igenom mitt liv och tycka att allt är tråkigt och vänta på något bättre. När jag är 60 (om jag blir 60) så kommer jag antagligen ångra mig ordentligt.
Tiden går så fort, julen är redan borta, ett år till har passerat och ser jag tillbaka på det året som gått, så är jag inte nöjd.... Ett helt år har gått och jag har önskat flera saker jag inte har fått... Det känns som jag har slösat ett helt år.
Men hur ska jag kunna njuta av nuet när det känns som allt är så mörkt nu... Jag har rest mig efter missfallet. Men jag vill fortfarande ha en bebis och är rädd för den långa processen med sprutor, gynstolar, och äggplock....all väntan, all längtan....all smärta....
Just nu är det mörkt och kallt. Jag trivs inte på jobbet, men jag vet inte vad jag vill göra. Pengarna räcker tyvärr inte till för att bara gå hemma och mysa med lilla vovven.
Det finns så många måsten, men när kommer lyckan vända och lysa lite på oss?
Som om det inte var nog
7 månader sedan
Det är så jobbigt när man är i det där mörkret! Men, på något sätt finns det en enorm kraft i oss ofrivilligt barnlösa har jag upptäckt, vi reser oss gång på gång. Men, man måste få tillåta sig att vara så där nere även om man inte alls känner igen sig i den känslan. Det är en sorg vi har och den måste få komma till uttryck ibland. Gör gärna något där du tar hand om dig själv, unna dig en massage, eller en ansiktsbehandling. Satsa på dig själv och ditt välbefinnande just nu, det är välinvesterade pengar!
SvaraRaderaKram!