Farbror doktorn...

I fredags var jag tillbaka på uppsala akademiska. Usch vad det inte var kul. Tårarna var så nära. Jag trodde aldrig jag skulle behöva se dem igen....

Jag fick dock en jätte bra läkare som verkligen ville förstå och gjorde att jag fick känslan av att han ville göra allt för att hjälpa oss.

Allt såg bra ut efter missfallet. Slemhinnan och äggstockarna var tillbaka som vanligt igen. Jag ska börja nästa behandling när jag får nästa mens. Frågan är bara NÄR den kommer. Då jag har PCO, så kan den ju vara lite oregelbunden. Men förhoppningsvis om kanske tre veckor..... Nu får jag bara leva tills dess....

Vi ska ta lite annorlunda mediciner denna gången för att förhoppningsvis få flera ägg. Det betyder att jag kommer behöver blanda två mediciner varje kväll.... Men jag är bara glad att de verkar bry sig så mycket att de gör något annorlunda för att förhoppningsvis få ett bättre resultat. Sen, precis som doktorn sa, så är det inte kvantiteten utan kvaliteten som är det viktiga. Som i så mycket annat.... :)

Symtom för en PCOare kan vara blandannat ökad kroppsbehåring och övervikt. Nu har jag inget av dessa. Ibland undrar jag dock om det kanske inte hade varit bättre att vara överviktig.... Jag har läst många artiklar om PCOare som varit överviktiga och gått ner i vikt och genast blivit gravida. Jag har inte så många kilo att gå ner, jag skulle kunna gå ner 2kg eller så. Men tror inte det kommer hjälpa mig i mitt barnaskaffande...

Det är så frusterande att inte kunna göra något annorlunda. Jag skulle kunna göra vad som helst om det hjälpte mig att bli gravid.
Som att sära på benen inför fritt främmande människor med jämna mellanrum..... : )