Så rastlös om dagarna och om nätterna, för fortfarande drömmer jag om dig. Jag frågar mig själv och jag hoppas, blir drömmar sanna? Eller är de bara en del av det som en gång varit.
Hur orkar man, hur går man vidare?
Jag kommer fortfarande ihåg känslan.... Känslan att äntligen få uppleva det där underbara som jag innan bara drömt om. Känslan av ett hjärta som tickar, något levande. Jag drömmer om att det aldrig hade försvunnit, jag drömmer om att det kan hända igen....
Just nu regnar det, just nu är det mörkt och kallt. Jag undrar om solen kommer fram igen....
Känslan av att få vara med om ett mirakel. Känslan av fulländan, känslan av stolthet....
Hela dagarna kretsar kring detta mirakel. När som, hur som....en känsla av sårbarhet sjunker in...
Jag låter mig själv falla tillbaka i drömmarnas värld, för där gick allt min väg, där är jag fulländad, där är jag fortfarande stolt.
Blir drömmar sanna?
Som om det inte var nog
7 månader sedan
Så fint skrivet. Och visst kan drömmar bli sanna! Men jag förstår så väl din känsla. Det pendlar mellan att kännas som det aldrig hänt och som det ändå är så nära när känslan återkallas.
SvaraRaderaTa hand om dig, kram.
Håll drömmarna vid liv tjejen! Det ska gå!
SvaraRaderaBlir det ett tredje försök eller hade ni ägg kvar från det andra försöket?
Det är såklart magiskt att ha sitt lilla mirakel hos sig efter år av väntan och längtan och kämpande. Man är evigt tacksam att det finns hjälp att få.
Jag vet att ni också vill och därför, fortsätt kämpa! Det är ett helvete att gå igenom, man slits mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg, smärta och ensamhet men förhoppningsvis har ni ett pyre i magen snart! ♥
Varm kram!
Drömmar BLIR sanna! Det måste de. Annars orkar man ju inte med nånting alls. Vi måste hoppas och jag tror på er tjejen! Ni är så otroligt starka och ni förtjänar att få ert lilla mirakel.
SvaraRaderaVille bara tacka för ditt inlägg på min blogg, vem vet, kanske ses vi i Thailand i mars. Och kanske kommer vi båda snart att vara gravida =)
KRAM
Hej! Tack för ditt inlägg på min blogg! Det är så härligt att det finns en massa underbara människor som läser och stöttar utan att ens känna en, helt otroligt!
SvaraRaderaJag läste om ditt MA och jag kan bara beklaga, kan inte för mitt liv förstå vilken smärta det måste ha varit, och fortfarande är för dig. Att äntligen lyckas och sedan tas det ifrån en... usch! Du verkar väldigt stark, du kommer klara det här. Och snart blir det er tur igen! Kram!