Tack alla ni som lämnat fina, stöttande kommentarer till mig/oss. Jag läste dem för min sambo och båda två förundras över att människor vi inte känner tar sig tiden att skriva, att försöka förstå, att stötta! Jag blir så glad för ert stöd och era kommentarer. De hjälper verkligen.
Jag vet inte om ni alla som skriver har liknande historia som oss, kämpandet för att få ett barn. Jag har "försökt" berätta vår historia för människor runt om mig. Men jag har förstått att det är väldigt svårt för dem att förstå och finnas där. För dem är det en annan värld. Jag har ingen i min vänskapskrets eller bekantskapskrets som gått/går igenom den resa vi gör. Inte för att jag önskar någon det vi går igenom, men det hade varit skönt att ha någon att prata med om det. Det är därför era kommentarer värmer så mycket. Det känns som att ni på något sätt kan förstå.....
Tack!
Föresten, jag har en vän som är helt underbar! Hon har inte gjort vår resa. Men hon har fått ganska många MF och ett utomhavandeskap. Hon är gravid nu. Men hon är helt underbar, så förstående på ett helt konstigt sätt. Men tanke på att hon egentligen inte kan förstå. Hon respekterar att jag inte vill prata om det ibland, att jag kanske inte vill prata om hennes situation. Hon accepterar att jag inte svarar på sms ibland, att jag är ledsen. Ändå är hon där.....
Som om det inte var nog
7 månader sedan
Självklart ska vi stötta varandra här! Själv började jag skriva min blogg mest för mig själv och förundras också att andra tar sig tid att läsa den!
SvaraRaderaBlir så bedrövad när jag läser din blogg, känner så starkt med er.
Kära du, jag ligger lite efter med bloggläsandet så jag har helt missat detta. Du skrev hos mig den 17/11 att du inte ville vara med om samma sak som vi gått igenom och nu har det tyvärr hänt för er...det finns sällan några ord som lindrar i den sorg man går igenom, men det kan vara skönt att veta att man inte är ensam, även fast det ibland kan kännas som det. Ensammast i hela världen.
SvaraRaderaVi fick som sagt höra mycket att det var naturligt det som skedde, att något var fel på fostret och så. Visst är det sanning, men sanningen gör också ont. Att förlora ett liv, något man burit på en längre tid. Det är jättejobbigt. Prata med varandra och kramas mycket.
Ni kommer, förhoppningsvis och jag hoppas och tror, resa er när ni själva återfår styrkan och kämpa vidare. Blir ni gravida och allting går bra så är det värt allting i slutändan, tycker jag personligen.
Jag hittade ingen mejladress till dig, men känner du för att skriva av dig så: ivfkarusell@gmail.com
Har ni ägg kvar i frysen?
Varm kram till dig och din sambo!
För att citera mitt favoritband härifrån stan
SvaraRadera"Blås din vind ur din tro på
att tron i sig själv räcker till
Att någon i sig själv kan vara nog
Och jag, jag står maktlös inför kärleken igen
Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen
Om man tror på någonting som du gör
Att aldrig någonsin ge upp
"
Kent - Vals för satan
Jag skriver, som så många andra, att det är klart att vi finns här för varandra. Började skriva min blogg mest för mig själv också men märkte efter ett tag att det gav mig väldigt mycket mer att få stöd, pepp och motivation av alla goa tjejer där ute. Dessutom blev min blogg en sida med massor av nyttig information för andra i samma sits eller som precis skulle börja försöka bli gravida.
SvaraRaderaDet är ett helvete, allt det här. Att vi ska behöva gå igenom sånt här. Det är orättvist och bittert och man blir arg och ledsen och det känns som att musten bara sugs ur en. Men efter ett tag, orkar vi ta oss ur det där svarta hålet igen och fortsätta försöka, på ett eller annat sätt och mycket är tack vare alla fina tjejer som finns här i vår gemenskap.
Ta hand om er! Kärleken övervinner allt!
KRAM
/Joanna
Klart jag finns här och kommer jubla när ni lyckas.
SvaraRaderaMånga kramar till er