Tågperongen

Idag firar jag och min sambo 3,5 år! :) Helt underbara år tillsammans som bara har fluggit förbi. Nog för att vi känner att vi kanske haft lite väl mycket utmaningar, som i och för sig har gjort oss starka tillsammans, men tiden tillsammans har varit det bästa som hänt mig. Men vi hoppas ändå på att dem nästkommande åren kanske kan innehålla lite färre utmaningar....

Just nu sitter jag på ett tåg som ska ta mig från göteborg till stockholm. Jag fick svar på blodprovet, som såg bra ut. Men dem ville att jag skulle komma på undersökning imorgon igen då jag höjt dosen nu, för att förhoppningsvis få en dag för äggplock. Detta innebar att jag var tvungen att komma upp med en lögn till min chef för att kunna åka hem. Jag var på en kundaktivitet och var tvungen att springa till hotellet för att checka ut och snabbt kunna ta mig ner till tågstationen för att hitta en ny biljett hem. Nästan exakt en timme senare, står jag svettig på perongen och ser tåget rulla in. Jag pustar ut, och var nöjd med en ganska smärtfri insatts trots allt. Men så plötsligt slår det mig. Mina sprutor ligger kvar på hotellrummet, min biljett är inte ombokningsbar och tåget står fint och väntar på att jag ska kliva på.

Hjärtat börjar bulta, vad f-n ska jag göra nu? Allt detta för inget, nu kan jag ju ändå inte ta några sprutor ikväll och då behäver jag ändå inte gå på undersökningen imorgon.

Jag ringer akademiska sjukhuset för att försöka få dem att skriva ut ny medicin som jag kan hämta ut när jag kommer till sthlm. Deras telefontider är slut. Jag ringer till sjukhusets växel och försöker snabbt tala om vad det handlar om. Snart får jag som tur är prata med en barnmorska som är världens gulligaste och som ser till att en läkare skriver ut medicinerna jag behöver till ikväll.

Nu håller jag bara tummarna för att det inte blir några kommunikationsfel då receptet elektroniskt färdas till apoteket. Jag håller tummarna även idag... :)