Ruvdag 9

Mensvärken kommer och går, inte alls lika mycket som igår. Har inte heller längre så ont i brösten.... Men jag har inte så mycket förhoppningar denna gång, när molvärken väl sätter igång känns det som mensen kommer när som.

Vi fick iallafall ett kul besked idag, har inte fått så många på sista tiden. Vi kommer få en liten vovve! :) Andra helgen i december hämtar vi den. Vi är såååå glada över detta, både jag och min fina sambo. Det ska bli så underbart.

Jag vet att vissa tycker att vi har nog med grejer ändå, men jag bryr mig inte. Ibland måste man unna sig något man mår bra av och efter alla motgångar vi har haft så är vi jätte glad över detta!

"P.S. I Love You"

En av dem bästa filmerna jag någonsin sett är P.S I Love you. Jag grät första gången, jag grät andra gången, jag grät även tredje gången. Jag kan känna smärtan genom filmen. Hilary Swank är så fantastisk i denna rollen, hon förmedlar smärtan över att förlora någon man älskar, ensamheten, saknaden, längtan, så otroligt fint!

Jag håller extra hårt i Mr. H's hand... : )

Ruvdag 8

Tio dagar kvar till dagen D....

Igår, ruvdag 7, hade jag molvärk i magen hela förmiddag och en bit efter lunch, sen försvann det på eftermiddagen... Tyvärr var det inte den typen av molvärk som dem som plussar pratar om, den som kommer och går. Den här höll i sig konstant... : (

Idag, ruvdag 8, har jag ännu inte fått någon nämnvärd magont. Jag håller tummarna för att det inte ska komma något. Att det lilla "pyret" känner för att stanna kvar den här gången....

Vi har bestämt oss för att skaffa en liten hund, en Berner Sennen, så så värst liten vet jag inte om den är. :)

Vi har varit i kontakt med 3 olika kennlar, två stycken i Piteå och 1st i Örebro. Det kändes som att vi borde ha en chans då. I måndags ringde den ena i Piteå och hade bara fått tre valpar, ingen till oss. I går ringde dem i Örebro dem hade bara fått en valp, ingen till oss.

Den känns som vår vanliga otur.....jag och min sambo bara tittade på varandra och skakade på huvudet, vi blir knappt förvånade längre...

Nu ligger hoppet till den andra kennels i Piteå. Dem ska valpa i slutet av denna veckan eller i början av nästa vecka.

Vi hoppas...hopppas så mycket!

JAG VILL OCKSÅ!!!

Nu känner jag min barnsligt avundsjuk.... jag vill också bli gravid, varför kan inte jag!!! Jag vill också se det där plusset sakta träda fram på den där stickan, jag vill också bli illamående, känna magen växa, känna små sparkar. Prata förlossning, barnvagn och barnsäng.... JAG VILL OCKSÅ : (

Men jag vet att det inte har någon betydelse, jag kan vara hur avundsjuk som helst....det kommer inte hjälpa. Tyvärr funkar det inte som när man var liten och kunde lägga sig ner på golvet och skrika och klaga på att allt var orättvist. Nu kan inte mamma eller pappa eller någon annan fixa problemet och få det att inte göra ont.

Jag har så svårt för att hitta inspiration till det vardagliga, allt känns så meningslöst. Vad är meningen med att stressa på jobbet? Vad är meningen med att städa? Vad är meningen med att träna.... Hur f-n ska jag kunna hitta mening i såna meningslösa saker?

Idag är allt ett kaos, jag vet inte hur länge till jag orkar....

Ibland vet jag inte alls hur jag ska orka.... Idag är en sådan dag....

Det känns som jag, vi, inte gör annat än kämpar. Med allt.... Känns som det aldrig tar slut och jag börjar känna att det tar på krafterna nu.

Jag har alltid trott att vårt förhållande är så starkt att det aldrig kommer påverkas, men det gör det. Det påverkas jätte mycket och jag vet inte hur jag ska kunna lösa det.

Min sambo, vi kan kalla honom Mr H. hade eget företag för inte så länge sedan och där blev han blåst av en kollega som gjorde olagliga affärer och stal pengar från företaget. Konkurrs blev ett faktum och nu hänger allt detta över oss. Större skulder än vi behöver nu, den ständiga stressen, brev som vi inte vill ha i brevnedkastet, pengar, advokater, kronofogden, solidariskt ansvar....listan är längre än vi orkar.

Mr H's älskade mamma har länge kämpat mot cancer. Strax innan sommaren gjorde hon en lyckad operation där dem fick bort allt. Hon gjorde en sista cellgiftsbehandligt som skulle ta bort det dem eventuellt missat.... Hon gick på en rutinkontroll för några veckor sedan, allt var tillbaka.....

Mr H förlorade sin pappa när han fortfarande var bebis, mamma är hans allt nu.

Mitt i allt detta försöker vi skaffa barn. Ibland känns det helt stört, vad f-n håller vi på med?! Men vi började med detta långt innan resten av våra liv också gick sönder. Vi vill detta så mycket och hur kan vi lägga det på hyllan nu?

Jag är på Ruvdag 5 och jag börjar känna molvärk i nedre delen av magen... Precis som jag gjorde sist.... och det var inte bra, då blev det minus.

Idag är allt ett kaos, jag vet inte hur länge till jag orkar....

Återinförande

Vi fick ett ägg infört igår. Det var jätte fint sa läkaren och hade delat sig som det ska. Trots det har jag inte alls samma förhoppningar som sist.

Jag har läst boken "The Secret" (eller delar av den) och förstått att tankekraften är större än man tror och att man genom att börja tillämpa kunskapen i The Secret ska kunna bota sjukdomar, uppnå bättre levnadsstandard, bemästra hinder och begränsningar, samt nå dit många vanligtvis anser vara omöjligt - sina drömmars mål.

Men jag trodde verkligen förra gången, jag trodde verkligen att vi skulle få ett plus. Visserligen vet jag att man inte kan lura tankekraften, på det sättet att man verkligen måste tro innerst inne. Men jag gjorde verkligen det, tror jag i alla fall. Visst att jag var nervös ibland, men det är väll inte samma sak som att tvivla....

Den här gången har jag dock svårt för att vara positiv. Jag är så besviken över att bara ett ägg överlevde, av mina sex. Jag googlade information om få ägg. Hittade följande på Linneklinikens sida, där personer har ställt frågor till en läkare;

Min sambo (36 år) och jag (33 år) har försökt att få barn i 3 år. Utredningen visade oförklarad barnlöshet. Min mens är som en klocka med exakt 26 dagar. Vi har gjort 3 misslyckade IVF-försök. Jag var då ganska svårstimulerad och de fick inte ut så många ägg trots att stora doser hormon användes. Att jag reagerar dåligt på hormonstimuleringen - innebär det att jag kan ha dåliga ägg trots att jag har normal ägglossning?

Svar
Att svara med få ägg (under 3-4) trots höga doser av det stimulerande hormonet (över 300-400 enheter per dag) är tyvärr kopplat till en lägre chans att lyckas vid IVF. All statistik visar att detta minskar chanserna. Anledningen är att den minskade känsligheten i äggstockarna talar för en minskad "äggstocksreserv", alltså i princip att äggstockarna inte har kvar så många ägg. Chansen att då hitta ett perfekt ägg vid IVF är nedsatt. Det innebär inte att alla par som uppvisar ett minskat svar från äggstockarna är chanslösa vid IVF, men chanserna är minskade i förhållande till vad de skulle vara (vid samma ålder) om svaret var bra.


Detta har gjort mig nojig. Första gången fick vi ut ett ägg, denna gång sex i och för sig. Men då bara ett klarade sig, vet jag inte om dem sex räknas. Vi har i och för sig inte använt så höga doser hormoner. (det högsta har vart 150enheter per dag) Men jag blir ändå nojig, betyder det att jag har en minskad "äggstocksreserv" och därmed minskad chans vid IVF? Vad ska vi då göra? Vad är nästa steg då? Inga biologiska barn?

Även att vi fått tillbaka "ett jätte fint" ägg nu kan jag inte vara glad eller positiv, jag tänker bara på texten ovan och funderar på om ägget kanske inte alls är så bra då dem inte hade några att välja på.....

Jag vet att jag måste vara positiv, att jag borde vara positiv! Vi fick tillbaka ett nu och det kan faktiskt vara THE ONE! Det kunde varit värre, att vi inte alls fått tillbaka något...

Idag är ruvdag 1....18 dagar kvar till den 8de november.... Dagen D!

Dessa ägg....

Igår var en jätte bra dag. Vi gjorde äggplock. Det gjorde satans ont, men vi fick ut sex stycken denna gång. Sex fler än förra gången, jag svävade på moln. Nu behövde jag inte oroa mig lika mycket som förra gången, då vi bara fick en.

Idag föll jag några moln ner.... Tre stycken gick inte att använda, för dålig kvalite. Då återstår tre, två av dessa blev inte befruktade. Så nu utgår vi från en liten rackare igen.

Jag bara grät och grät. Ringde både min mamma och sambo och kunde knappt prata så mycket grät jag. Men jag vet att jag borde se det positiva. En är ju faktiskt befruktad! Nu är det bara att hålla tummarna att den lilla överlever till insättning imorgon och sen vill stanna ytterligare runt nio månader i mig.

Jag vill det här, jag behöver det här, jag ber för det här....

snart äggplock....

Jag var på undersökning i fredags, det såg jätte bra ut! :) Läkaren var jätte positiva och såg fler äggblåsor än sist, varav han trodde vi skulle lyckas få fler ägg denna gång. Jag hoppas och hoppas....

Så imorgon gäller det, imorgon är det äggplock och på onsdag är jag förhoppningsvis ruvare för andra gången.....

Magen gör ont och är uppsvullen, men det kan den göra om man har många äggblåsor, så det ser jag som något positivt. Läkaren var så positiv i fredags att jag längtar med förväntan tills imorgon. Självklart är jag lite nervös, då jag vet att det gjorde så ont sist. Men vad gör vi inte......

Min sambo måste ta ledigt imorgon fm. pga detta och då han tydligen inte har lika lätt för att ljuga som jag.... så berättade han sanningen för sin chef. Genast bildades en klump i magen på mig. Jag visste inte varför och blev arg på mig själv för detta. Jag har ju inte medvetet valt att ha det så här, det är inget jag vill eller rår för. Så VARFÖR stör det mig så mycket att andra får reda på det.

Och då slog det mig varför. Jag vill inte blir definierad ofrivilligt barnlös. Jag vill inte träffa min sambos chef eller någon annan och han/hon/dem ska titta på mig och tänka "barnlös". Jag vill att han/hon/dem ska se mig.....

Allt för min syster

I går rullade mina tårar nästan konstant under drygt en och en halvtimme. Vi var och såg filmen "Allt för min syster" på bio, med blandannat Cameron Diaz. En av dem tyngsta filmerna jag sett. Tårarna började trilla efter knappt 15minuter in i filmen och så höll det på från och till genom hela filmen. Jag rekommenderar den verkligen.

Ibland undrar jag om det är lättare att aldrig lyckas få ett barn än att älska och förlora sitt barn. Den smärtan måste vara olidlig. Men samtidigt tror jag aldrig någon som har förlorat ett barn önskar att dem aldrig upplevt den tiden dem fått tillsammans.

"Det är bättre att älska och förlora, än att aldrig ha älskat"

Tågperongen

Idag firar jag och min sambo 3,5 år! :) Helt underbara år tillsammans som bara har fluggit förbi. Nog för att vi känner att vi kanske haft lite väl mycket utmaningar, som i och för sig har gjort oss starka tillsammans, men tiden tillsammans har varit det bästa som hänt mig. Men vi hoppas ändå på att dem nästkommande åren kanske kan innehålla lite färre utmaningar....

Just nu sitter jag på ett tåg som ska ta mig från göteborg till stockholm. Jag fick svar på blodprovet, som såg bra ut. Men dem ville att jag skulle komma på undersökning imorgon igen då jag höjt dosen nu, för att förhoppningsvis få en dag för äggplock. Detta innebar att jag var tvungen att komma upp med en lögn till min chef för att kunna åka hem. Jag var på en kundaktivitet och var tvungen att springa till hotellet för att checka ut och snabbt kunna ta mig ner till tågstationen för att hitta en ny biljett hem. Nästan exakt en timme senare, står jag svettig på perongen och ser tåget rulla in. Jag pustar ut, och var nöjd med en ganska smärtfri insatts trots allt. Men så plötsligt slår det mig. Mina sprutor ligger kvar på hotellrummet, min biljett är inte ombokningsbar och tåget står fint och väntar på att jag ska kliva på.

Hjärtat börjar bulta, vad f-n ska jag göra nu? Allt detta för inget, nu kan jag ju ändå inte ta några sprutor ikväll och då behäver jag ändå inte gå på undersökningen imorgon.

Jag ringer akademiska sjukhuset för att försöka få dem att skriva ut ny medicin som jag kan hämta ut när jag kommer till sthlm. Deras telefontider är slut. Jag ringer till sjukhusets växel och försöker snabbt tala om vad det handlar om. Snart får jag som tur är prata med en barnmorska som är världens gulligaste och som ser till att en läkare skriver ut medicinerna jag behöver till ikväll.

Nu håller jag bara tummarna för att det inte blir några kommunikationsfel då receptet elektroniskt färdas till apoteket. Jag håller tummarna även idag... :)

attlangta

attlangta....idag när jag steg in på akademiska sjukhuset i uppsala så möttes jag av en pappa som höll i en liten bebis som alldeles nyligen anlänt till denna värld. Det var så vackert och jag längtade... Minnena drogs till när min minsta lillebror föddes, vilken märklig och alldeles underbar känsla det var att vara där på sjukhuset. Jag kan inte riktigt beskriva känslan, det var så längre sedan. Men den kom över mig så snabbt när ytterdörrarna öppnades och jag välkommnades av detta lilla pyre. Min lilla värld stannade upp i några sekunder och jag blev varm inombords.

I verkligheten slängde jag en snabb blick och svängde snabbt av till vänster. Gick med snabba steg några hudra meter, svängde ytterligare en gång till vänster, steg in i hissen och tryckte på knapp 5 - REPRODUKTIONSCENTRUM. Jag tittade med längtanfulla ögon på dem andra våningarna.....ditt vi får gå när något vill fastna i mig.

Undersökningen gick mer positivt än negativt. Vi behövde inte avbryta...pust...inte ännu iallafall... Slemhinnan såg bra ut, däremot hade jag inte fått tillräcckligt många och stora äggblåsor som dem hade förväntat sig. Jag ska höja dossen ett snäpp och sen fick jag ta ett blodprov, som jag får svar på imorgon om det ser bra ut eller inte. Vad dem ser har jag ingen aning om, och vad som kan vara bra eller dåligt har jag ingen anning om... men jag e nervös... :)

Imorgon är jag i Göteborg på konferens och är tillbaka till sthlm fredag em. Imorgon eftermiddag får jag reda på resultatet av blodprovet och därefter vet dem om dem vill träffa mig igen och villken dag. Det blir antingen fredag eller måndag...

Ännu ett problem att lösa.... Då måste jag komma på en ursäkt för att åka hem på torsdagen istället....

Men jag är glad idag! Jag är fortfarnade med i matchen! :)

Avbryta andra IVF försöket?

En vanlig graviditet är lång, men gör man IVF är det så väldigt många delmål.

Först ska man ha en ordentlig mens så att hela slemhinnan försvinner ut. Har man inte det får man avbryta. Vid första ultraljud kan man vara överstimulerad, då får man avbryta. Påverkas man inte av hormonerna får man fortsätta lite längre, i värsta fall kan kroppen spela ett spratt och få för sig att man redan har haft ägglossning, då får man avbryta behandlingen. Klarar man sig ända till äggplockning, så kanske det inte finna några mogna ägg, då är det bara att avbryta. Får man ut ägg så kanske dem inte befruktas, då får man avbryta. Befruktas ägget så har man ett X-antal veckor framför sig av en jobbig väntan. Efter dem veckorna väntar det stora beskedet, plus eller minus.
Det är här det börjar för dem som inte har några problem. För oss, börjar det långt långt innan och tyvärr så går man inte bara igenom denna karusell en gång....

Just nu är jag precis i början. Vi ska börja med vårt andra IVF nu. Men min mens är mycket sparsam denna gången. Det har självklart aldrig hänt innan. Är det något jag är bra på så är det att få mens! Jag har undersökning på onsdag eftermiddag. Då får jag veta, om vi kan gå vidare mot nästa steg, eller om vi måste avbryta....