Vi anpassar oss...

Vi människor är anpassningsbara. Vi klarar att gå igenom helvetet om någon sätter oss där, vi anpassar oss till värmen.

Vi klarar av mera än vad vi tror.
Vi klarar av att se våra älskade må dåligt.
Vi klarar av att se dem vi älskar förvandlas till onskan, vi älskar dem ändå.
Vi klarar av att förlora någon som är en del av oss.
Vi klarar av att leva i smärta och längtan.
Vi är anpassningsbara och helt omöjliga att förstå.

Vi anpassar oss till hettan i helvetet, men tar någon oss och flyttar oss därifrån anpassar vi oss snabbt. Hettan kommer antagligen alltid vara en del av oss, men fortare än vi annar är vi en del av det nya stället.

Visst är det bra!?

Jag tjuvläser ibland på sidan för dem som testat positivt på www.villhabarn.com. Jag vet innan jag går in där att mitt hjärta kommer börja värka. Men jag gör det än då. Det är den magiska sidan, ditt alla vi längtar....den känns ibland ouppnålig.
Men som min kloka sambo alltid säger; Glöm inte att det är tjejer som du som skriver där. Dem som har kämpat och kämpat, precis som du. Det visar att det faktiskt går. Det hade väll varit värre om ingen där någonsin plussade, då hade man ju aldrig kunnat hoppas... Han är något speciellt min finaste. :)

Jag blir faschinerad av att läsa där, hur dem plötsligt är andra personer. Inte på något negativt sätt. Men dem har anpassat sig. Dem har gått från ångest, tårar, hormontabletter, gynstolar, längtan, väntan, hoppet.... till att prata sparkar, storlek på magen, mammakläder, en annan väntan och längtan, ett annat hopp. Deras barnlöshet kommer antagligen alltid vara en del av dem, men dem är inte där längre, dem har inte samma problem längre, dem har anpassat sig.....

Jag kommer anpassa mig snabbt, det vet jag.... Jag kommer aldrig glömma vårt kämpande, för det har "tyvärr" blivit en del av den jag är nu. Men jag kommer nog bli en magsmekare.....