UL imorgon!

Imorgon är det vårt första ultraljud..... Känns som om vi ska göra ett graviditetstest imorgon. Jag mår lite illa om dagarna och säger då till H

- Ja, jag hoppas verkligen jag är gravid. För annars är det något annat fel på mig.

Jag mår små illa hela dagarna och vill inte göra annat än sova. MEN, jag känner mig inte gravid. Jag känner inte i kroppen att; JAG ÄR GRAVID. Jag känner mig som förut, lite tröttare bara och lite mera illamående. En del säger ju att dem bara visste när dem var gravida, att dem kände det i kroppen. Om så är fallet så är jag inte gravid...

Ännu är jag inte så nervös, men jag vet inte vad jag gör om vi inte ser ett tickande hjärta imorgon.... Jag ska på julbord med en massa kunder imorgon kväll också. Hur ska jag klara det isåfall?

Men vi har iallafall fått en liten bebis nu. Lilla Mysak, världens sötaste lilla Berner Sennen valp. Han är så söt och glad hela tiden och får sina energikickar, när man inte hinner men honom :) Det är precis som att ha en bäbis...kan jag tänka mig. Hela min dag kretsar runt vår nya familjemedlem nu.

Han är världens sötaste och jag älskar honom redan så mycket.... :)

Tider kryper fram....

Tiden kryper fram och jag känner mig bara mindre och mindre gravid ju längre tiden går....

Nu har jag inga ömmade bröst, mår inte speciellt illa, (kan känna lite "åksjuke" illamående, men vet inte om det är för att jag är gravid, eller bara för att jag är så trött på jobbet och så gärna vill vara gravid....) och har inte märkt av det minsta att jag kissar oftare än förut..... Inget alltså.

Lite rundare om magen, men kan också bero på att jag slutat träna för att jag är så rädd för att det kan påverka. Jag VET att man ska försöka leva som vanligt. Men då tänker jag... om jag går till gymet och jag sen skulle få en blödning så skulle jag anklaga mig själv så mycket. Jag väntar och rådfrågar läkaren på tisdag, när vi förhoppningsvis ser ett hjärta ticka!

Igår julpyntade jag, jag har fått extremt mycket julkänslor sedan jag plussade. Julen för mig har alltid varit familj och under alla året av kämpande har julen blivit lite jobbig. Men nu vill jag pynta och lyssna på julmusik på högsta volym, med snöflingorna virvlande utanför fönstren... Det där värsta slemmiga myset... ; )

Imorgon åker jag och H. till Skövde, där tar vi en hotelnatt och bara myser med varandra. På lördag morgon åker vi och hämtar vår nya familjemedlem!

Spända brösten är som bortblåsta.....

Idag är det en vecka kvar till vårt första ultraljud. Spännande men så nervöst

Idag vaknade jag upp och mina ömma bröst var som bortblåsta. Jag blev självklart jätte nervös och googlade detta och läste att det kan betyda MF. Jag fick värsta klumpen i magen och det var första gången jag verkligen blev riktigt rädd över att vi inte skulle se ett hjärta. Jag vet inte hur jag skulle ta det. Jag orkar inte gå igenom allt detta igen. Jag orkar inte!

Jag ringde till akademiska sjukhuset i uppsala och pratade med en barnmorska. Hon sa att så här tidigt behöver jag inte bli orolig. I vanliga fall, såna som blir gravid "normalt", får man inte gravsymtom så här tidigt, så som spända bröst. Att vi får det beror på att vi har fått så mycket hormoner i kroppen.

Jag skrev även på villhabarn.com och frågade och en tjej har svarat att hon hade exakt likadant, men ändå såg ett litet hjärna ticka. Nu är hon i v. 25 :)

Trots det är jag nervös och det känns som jag har en lång vecka framför mig....

Vecka 7

Nu har jag gått in i vecka 7. Jag vill så gärna att det ska fortsätta hålla sig! Jag kan ännu inte förstå att jag är gravid. Det går inte in. Vågar nog inte riktigt tro på det.

Jag älskar nya veckor, då har jag klarat mig ännu en vecka och sen får jag se vad som kommer hända pyret denna veckan :)

I graviditetsvecka 7 börjar fostrets hals och ansikte att formas. Hjärtat är nu färdigbildat med skiljeväggar. Embryots fötter är 2 mm långa. Skelettet, kraniet, njurar och blodomlopp utvecklas. Broskceller ombildas till benceller. Musklerna utvecklas.
Barnet kan redan nu reagera på beröring. Det känner att du stryker händerna över magen.

Gravsymtom nu kan vara; Aptit kan påverkars. En del plågas av illamående och kräkningar.
Detta har inte hänt mig ännu, jag kan känna mig lite åksjuk illamående ibland.... Men det är svårt att veta om det bara är inbildning, eller för lite vatten eller liknande....

Brösten ska ha förändrats de senaste veckorna. De växer, bröstvårtorna blir också större, pigmentförändringar gör att de ser mörkare ut. Några känner sig lite yra.
Jag har inte heller kännt så jätte mycket enligt ovan. Brösten har börjat ömma lite, men det är inte jätte mycket. Tycker bröstvårtorna har blivit större (men kan även det vara inbillning : ) ) Yr kan jag också känna mig, men det tycker jag alltid att jag har gjort....

Men hoppas så att allt är normalt och att vi om en dryg vecka kommer se ett litet hjärta slå! :) Sen är det ju faktiskt bara i början av veckan. Det händer ju mycket där inne på en vecka så jag kanske kommer hinna må illa jag också, så småningom ; )

Synsk......

Idag är jag lite orolig, vet inte varför. Antagligen för att jag vill detta så mycket. Det har börjat göra lite mera ont i magen nu också....

Men det kvittar vad jag tror eller vill eller hoppas eller önskar eller inte vill. Det som kommer hända kommer hända....

En ganska sjuk grej hände mig sambo i förgår, tror jag det var. En tjejkompis till honom som han inte pratat med på kanske närmare ett år nu, är lite synsk av sig. Hon har alltid sagt det själv... Jag känner henne inte så kan inte säga något och jag vet knappt om jag tror på sånt. Men iallafall hon ringde Mr. H när han var på väg hem från jobbet och frågade om jag var gravid. Han blev helt stum och stackade fram ett nej. Men då mr. H är extremt dålig på att ljuga så tog det ju inte lång tid innan har var tvungen att vara ärlig. Hon hade iallafall kännt på sig det på något skumt sätt och även drömt att vi hade flyttat ner till malmö och att vi gick med en barnvagn.

Just nu, vill jag mer än någonsin, tro på henne :) Då kan jag sluta oroa mig. Hon har drömt om en barnvagn, då går vi säkert.....: )

Avundsjuk

Jag ska vara gravid nu, efter så mycket kämpande har vi äntligen lyckats. Det är svårt att ta in, det är så många steg kvar. Jag får fortfarande en klump i magen av avundsjuka när jag hör om andra som blir gravid av "misstag" och som föder barn.

En kollega till mig blev gravid av "misstag" för ungefär exakt två år sedan. Hon och hennes kille var på semester och hon missade p-pillerna under 3dagar och blev då på tjocken. Hon skulle varit tillbaka från mammaledigheten i augusti. Men hon har inte kommit tillbaka ännu, vilket jag ibland har funderat över... Hon kanske har sagt upp sig eller blev varslad i den vevan vi gjorde det. Men idag kom ett kort på en helt underbar liten bäbis. Hon har blivit mamma igen, efter drygt ett år bara....

Igår sa min H till mig att hans chef trodde att hans tjej var gravid. Det var absolut inte planerat, dem har bara varit tillsammans i ett halvår.....

Det gör ont i mig! Jag kan inte hjälpa det. Allt kämpande, alla tårar, all smärta. Det försvinner inte så lätt och dessa åren kommer alltid vara en del av mig.

Min sambo förstår inte varför jag blir "avundsjuk", han tycker jag fokuserar på fel saker, vi är ju faktiskt gravida nu. Han har så rätt, jag håller fullkomligt med honom. Men jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är så extremt orättvist med alla dessa som blir gravida av "misstag". Ingen som inte varit med om allt kämpande för att få bli föräldrar kan någonsin ens föreställa sig den smärta man går igenom.

Jag har bara kommit till första steget, jag har "bara" plussat. Jag kan inte ta in det ordentligt ännu och jag är fortfarande så extremt rädd att allt ska gå åt skogen. Jag vet inte hur jag skulle orka det.

Jag VET att jag inte ska fokusera på det, men kunde jag bara trolla bort rädslan skulle jag göra det!

Vecka 6

Om jag räknat rätt är jag nu i vecka sex. Känns skrämmande och inte det minsta verkligt.....

I övergången från 5: e till 6: e graviditetsveckan börjar fostrets hjärta att slå med en kammare. Det slår först oregelbundet med långa pauser, för att sedan öka till ca 175 slag i minuten i 9: e graviditetsveckan, för att därefter minska till runt 130-160 slag i minuten, något som är vanligt för ett nyfött barn.

Celler och vävnader gör att ansikte, ögon och öron kan skönjas. Matsmältningssystemet bildas. Munnen och ögonanlagen bildas. Uppbyggnaden av organ börjar på allvar. Handleder och fingrar utvecklas. Testiklar eller äggledare bildas.

Gravtecken nu kan vara;
Byxorna kan börja strama något. Detta har inte hänt mig ännu, eller magen e lite rundare än vanligt. Men det har den varit sedan veckan innan jag plussade och magen svullnade upp jätte mycket. Svullnaden gick sedan ner NÄSTAN helt....
Extra trött (Då hormonerna progesteron och östrogen nu rasar i kroppen.) Jag har varit extra trött, men det blev jag redan efter jag plussat tycker jag....
Förstoppning. Nopp, inte ännu
Svaga mensliknande smärtor från livmodern. (Detta är växtvärk) Ja, men det har jag haft sedan dagarna innan pluss också.....

Jag blir nojig när jag inte har dem gravsymtom man ska ha...rädd att något är fel. Men jag vet att jag inte kan göra något. Det är bara att vänta. Idag är det två veckor kvar till ultraljudet! :) Håller tummarna så hårt!

Fostrets längd nu föresten: 4-8 mm från hjässa till stuss :)